Bygg- och parklekar - en del av vårt kulturarv 
I Sverige finns ungefär 50 000 lekplatser. De allra flesta har sitt ursprung från tiden för Rekordårens bebyggelse (1960 – 1974).  Bostadsområdena som uppfördes under 1960-talet kom att präglas av en större medvetenhet kring utemiljön, bland annat genom den så kallade ”enprocentsregeln” som innebar att en procent av den totala byggkostnaden i samband med offentligt byggande skulle reserveras till konstnärlig utsmyckning. Ofta sammansmältes konst och lek. Lekredskapen hade därför under periodens inledande skede en omsorgsfull och konstnärlig utformning. Det fanns en politisk ambition att införliva den konstnärliga utsmyckningen med vardagen.

Man började också att redan på planeringsstadiet upp-märksamma barns behov i bostadsområdet. Inspirationen hämtades utifrån. Främst från Europa och framför allt från Schweiz där man lagt ner stor omsorg på den här typen av lekytor.

Barnens behov i centrum Den offentliga utredningen ”Barns utemiljö” (SOU 1970:1) kom senare att få en stor betydelse för utformningen av barnens miljöer. Den pedagogiska funktionen och möjligheten att skapa ett utrymme för olika aktiviteter och lekar var viktig. Lek-platsen skulle kunna påverkas, omskapas och fyllas med olika typer av innehåll. Lekplatsen skulle anpassas till barnens behov och krav. Även barn i staden hade (och har väl fortfarande?) ett behov av ”skräpiga” platser för att kunna leka och utveckla sin fantasi.

Orrleken – en mönsterlekpark I Karlstad finns det fyra park- och bygglekar: Orrleken, Våxnäs, Rud och Kronoparken. Speciellt Orrleken har en intressant historia. Det är Sveriges första fritidspark för barn, och kan ses som ett monument över tidningen Expressens utnämning av Karlstad till Årets Stad 1968.

I den offentliga debatten man länge efterlyst fritidsparker som naturliga träffpunkter för boende i ett område. Ambitionen med Orrleken var att skapa en mönster-lekpark. Kommunikationsdepartementet – med Olof Palme som ansvarig minister – och Statens Planverk var positiva och gav sitt officiella stöd till projektet. Redskapen ritades av elever från Konstfackskolan i Stockholm. Man använde också traditionella och lokala byggnadsmaterial. Bland annat består markbeläggningen på duschplatsen av skifferplattor från Glava.

Läs vidare >>