Värmland är ett landskap i Svealand. Landskapet gränsar i söder mot Västergötland
och Dalsland, i väster mot Norge och i öster mot Dalarna, Västmanland och Närke.
Landskapet nämns vid namn för första gången under 1200-talet. Det har behållit sin ursprungliga
storlek under århundradena med undantag för införlivandet av Nordmarks härad samt avknoppningen av
Karlskoga bergslag.
Under medeltiden hade Värmland starka bindningar till Norge med bland annat vallfartsvägen till Trondheim.
De värmländska skogsbygderna som länge varit glest befolkade blev sedan, mot slutet av 1500-talet och
början av 1600-talet, målet för en större inflyttning främst från Finland. Då var de
dominerande näringarna i länet bergsbruk och järnhantering, för att under 1800- och 1900-talen alltmer
gå över i skogsbruk.
Länet Värmland bildades 1779 då landsdelen styckades av från
Örebro län. Staden Karlstad
som grundades av Karl IX på Tingvallaön, där landskapet förr höll sina landsting, blev ny residensstad.
För närvarande är länet indelat i 16 kommuner. Eftersom länets gränser
i stort sett sammanfaller med landskapets, är vapnet för län och landskap identiska. Med 16 invånare per
km2 är Värmland också ett av Mellansveriges glesast befolkade. Snittet för landet ligger
på 21 invånare/km2.
Perioden 1568-1622 då Värmland tillsammans med Södermanland, Närke och delar av Västergötland
utgjorde ett särförvaltat hertigdöme, har uppenbarligen bidragit till att skapa ett starkt värmländskt
självmedvetande.
Värmlandsmålen (dialekterna) präglas av äldre kulturströmningar från alla håll.
Norska, nordsvenska, västgötska och senare också östliga, mellansvenska dialektdrag har nått
olika spridning i landskapet. Den 350-åriga finska kolonisationen i norra
Fryksdalens skogsbygder bidrog starkt
till att den norsk-svenska riksgränsen kom att bli ovanligt språkskiljande, men den i dag i stort sett utdöda
värmlandsfinskans påverkan på de svenska dialekterna inskränker sig till accent, intonation, ett fåtal
låneord och ett tusental ortnamnsformer.
|
